home

projects

about

links

Det är med igenkännande jag ser alla dessa foton, glasskärvor, porslinsbitar som ligger utspridda på ett bord. Under fyra år reste jag mellan Königsberg – Danzig – Breslau – Tilsit – Pillau – Zoppot – Memel. När jag kom till dessa platser sökte jag efter något föremål som påminde om det förflutna. Jag erinrar mig med vilken tillfredsställelse den sönderslagna poslinskoppen från Tilsit fyllde mig och alla de nötta ölflaskorna med relieftryck – flaskor ur vilka okända människor i dessa druckit sitt dagliga öl, glas som måste ha varit med i disken tusentals gånger före kriget, orsakat fyllor i hem och på krogar och sedan ett halvsekel legat undangömda i källardammet eller kanske på botten av någon Masurisk sjö.

Något liknande upplever man inför Hanna Sjöbergs föremål, enstaka ting utan sammanhang, fragment som äger en alldeles egen magi av det enkla skälet att de blivit kvar. Deras blotta existens liknar ett uppror mot glömskan. Men allra först på utställningen möter ett tomt bord, nedtill en textremsa med att citat av Winston Churchill från underhuset 1944: "Enligt vår bedömning är fördrivningen den metod som kommer att vara den mest tillfredsställande och varaktiga. Den kommer att avskaffa beblandningen av befolknings­grupper som medför oändliga svårigheter... Rent bord ska göras. Jag är inte orolig för dessa stora folkomflyttningar som under moderna förhållanden kan genomföras bättre än någonsin tidigare."

Per Landin
Dagens Nyheter 17 juni 1999